Foxtrot dansas till musik i fyrafjärdedelstakt (4/4), vanligen dansbandsmusik och annan populärmusik.

Den dans som på svenska heter foxtrot skiljer sig en hel del från vad som på engelsk engelska heter foxtrot. Ursprungligen skapades denna dans av vaudeville-skådespelaren Harry Fox. Enligt myten hade Fox svårigheter att hitta danspartner som klarade av att dansa twostep och lade därför in ett steg till i grundrytmen. Dansen lanserades 1914. Den ursprungliga dansen från 1914 innehöll en del hopp och var ganska snabb. Under återstoden av 1910-talet gjordes dansen mjukare genom att hoppen togs bort. 1920 sänktes tempot, så att det fick det tempo foxtrot har idag. Dansen fick standardiserade former av Arthur Murray 1920.

Ur foxtrot utvecklades så småningom en långsam version, slowfox, och en snabb, quickstep Foxtrot ingår i den svenska dansbandskulturen idag. Slowfox och quickstep ingår idag i den internationella tävlingsdans som brukar benämnas ballroom dancing. Man dansar då ofta till storbandsmusik. Slowfox anses av många vara den svåraste av de fem standarddanserna, eftersom den långsamma musiken och speciella karaktären fodrar god förståelse för och kontroll av rörelsen.

Quickstep är elegant, mjuk och glamorös. Quickstep dansas med mycket energi och kraft men intrycket är elegans och lätthet, det ser ut som om dansarnas fötter bara snuddar vid golvet. Quickstep påminner om Foxtrot men dansas i snabbt tempo.

Quickstepen utvecklades i England på 1920-talet och är en mix av snabbare foxtrot och Charlseston, dansen standardiserades 1927. Tre karakteristiska dansfigurer i Quickstep är chassé, fötterna slår ihop till ett dubbelsteg, quarter turns och lock step.
Dansen har gradvis utvecklats till en mycket dynamisk dans med mycket rörelse över dansgolvet, med många avancerade mönster, hopp, kickar, springsteg och snurrar.

Quickstep dansas i fyra fjärdedels takt och 50 takter per minut. I tävlingssammanhang är Quickstep en av de fem standarddanserna. Vals, Quickstep, Foxtrot, Wienervals och Tango.

Tango är en pardans som utvecklades i Buenos Aires och Montevideos immigrantkvarter mot slutet av 1800-talet. Tangon blev fram emot 1920-talet en modedans som via Paris spreds över resten av Europa,

Den rioplatensiska tangon skapades ursprungligen i fattiga kvarter och hade låg status. Samhällsklasserna blandades främst på bordellerna, och ryktet att tangon uppstått i just denna miljö grundar sig troligen i att det var där som de mer välbärgade historieskrivarna kom i kontakt med dansen. Det var en tid när det fanns många immigranter i Rio de la Plata-området och få kvinnor. Männen blev därför tvungna att under år av träning öva upp sin dansskicklighet sinsemellan innan de hade en chans att få dansa med kvinnor på en milonga, ett tangoställe.

Tangons omfamning, som också kan kallas “abrazo”, “kram” eller “dansfattning”, är avslappnad så att armbågarna pekar i stort sett nedåt. Kontakten mellan partnerna söks högt upp, så att det i stället blir gott om plats mellan fötterna, och i den argentinska tangon försöker man vanligen ha kroppsvikten långt fram, oavsett om man går framåt eller bakåt. En vanlig liknelse är att paret med sina kroppar bildar ett “A”

Precis som  den rioplateniska tangon utvecklats till flera stilar eller ideal, så har tangon tagit sig till Europa i flera vågor och med tiden utvecklat olika varianter. Den största av de icke-argentinska tango-varianterna är den tango som det tävlas i inom den halva av tiodans som kallas standarddans. Idealet inom standard tango är explosivitet, dynamik och snabbhet. Hållningen är viktig, paret sitter ihop i form av ett X (bröst, midja och lår ihop, fötter och huvuden långt från varandra) Tangon dansas i fyrtakt och tempot är 31-33 takter per minut.

Jive har sitt ursprung i 1940-talets USA.  Jive har influenser av Boogie, Rock & Roll, afrikansk /american Swing och Lindyhop. Jivens karaktär är sprallig och glad med massa energi, höga knälyft, kickar, snurrar.

Jive är en snabb dans som dansas i 40-42 takter per minut. Grund stegen i Jive är baksteg, trippelsteg (chasse), trippelsteg och räkningen är ”1,2”för baksteget, ”3 & 4”, ”5 & 6” för trippelsteget.

Jive är en av de fem latinamerikanska tävlingsdanserna och tillkom i tävlings samman hang så sent som 1968. Jive har blivit många tävlingsdansares favorit dans just för att den är så glad, livfull och sprallig.

I socialdans går det utmärkt att dansa Jive till samma musik som man dansar Bugg. Jive är ett utmärkt val om man vill ha dans som motion. I Jive är Kondition, koordination och benstyrka något man får köpet när man tränar denna glada dans.